Algoritmen viskar i statsministerns öra
Artificiell intelligens rådger numera flera av Skandinaviens mäktigaste personer; bland annat Norges statsminister Jonas Gahr Støre, i sitt möte med Donald Trump i juni, och nu senast Ulf Kristersson, när han då och då söker efter en “second opinion” i sitt beslutsfattande.
Att Sveriges regeringschef använder sig av ChatGPT i sitt arbete lät sig inte frångå hård kritik från alla håll, bland annat av Daniel Swedin, politisk redaktör på Arbetet. På plattformen X poängterade han nackdelen med språkmodeller, att de enbart förutspår vad som skulle sägas i ett visst sammanhang baserat på vad som tidigare sagts.
Stora språkmodeller som ChatGPT, kritiseras för att vara en “stokastisk papegoja”, en avancerad textgenerator som omedvetet slumpar fram yttranden utan att förstå vad dessa egentligen innebär. Men är det ändå inte likt hur vi kolbaserade livsformer fungerar i vissa avseenden? Människan är en restprodukt av livslång ackumulerad information som via köttmaskinen i huvudskålen tolkas om till förutspådda svar beroende på den kontext hen befinner sig i.
Vidare skriver Swedin: “En språkmodell erbjuder aldrig ett nytt, oberoende perspektiv från en annan människa som gjort en självständig bedömning av frågan du brottas med”.
Skillnaden mellan människa och maskin
Jag skulle inte hävda att människors perspektiv är så pass mycket mer oberoende. Partiskhet är en oundviklig skugga som följer med en vart man än går. Vi är fulla av kognitiv bias som påverkar vår beslutsförmåga efter den mängd och variation av data som vi (likt ChatGPT) har tränats på. Vi övervärderar information som stärker vårt ego och hittar rationella förklaringar till egna val.
Både människan och AI är alltså benägna att vara bias fast på olika sätt
Det finns dock en parallell här; både människans ego och AI:s uttryck för självmedvetenhet kan ses som konstruktioner eller simuleringar, snarare än objektiva fakta eller absoluta verkligheter. Skillnaden är att AI saknar förmågan till djupare medvetna upplevelser och det komplexa inre liv som gör människan kapabel till självkritiska perspektiv. Att kunna förstå sin egen benägenhet till partiskhet kan stärka en objektiv ställning.
Både människan och AI är alltså benägna att vara bias fast på olika sätt; människan genom psykologiska och känslomässiga faktorer medan AI reproducerar partiskhet begränsad till sin egna konstruktion och indata.
Framgången ligger i kombinationen
AI:s brutala intåg i samhället utmanar på flera håll den mänskliga kapaciteten för olika uppgifter, inte minst när det kommer till rådgivning och strategiskt beslutsfattande. På grund av detta tvingas stora konsultfirmor stöpa om sina organisationer, och det finns till och med företag som leds av AI. I en enkät från 2023 frågade man 500 chefer om deras roll kunde helt eller delvis ersättas av AI, varpå hälften svarade ja. Man får hoppas att våra svenska politiker inte stämmer in i den procenten.
Kanske skulle Ulf Kristersson behöva en mänsklig rådgivare som avgör kvaliteten i ChatGPT:s rådgivning
Men AI har sina värdefulla användningsområden, om det används i korrekt kombination med erfarna människohjärnor. Kanske skulle Ulf Kristersson behöva en mänsklig rådgivare som avgör kvaliteten i ChatGPT:s rådgivning, innan han fattar beslut som påverkar 10,5 miljoner invånare.
I specifika sammanhang kan AI vara en mer objektiv och effektiv källa till beslut, som kräver stora datamängder och inte består av komplexa mänskliga verkligheter. Medan människan, som är mer flexibel och kan navigera snabbt förändrade, svåra situationer — kan ge de viktiga holistiska och empatiska perspektiv som tar hänsyn till emotionella, etiska och sociala faktorer.
Kristerssons väljare röstade trots allt på en människa att leda landet, inte en algoritm utvecklad i San Francisco.